trestegsenare

Balkongen är kärlek

Livet är härligtPosted by Jonas Thursday, April 02 2009 19:22:49
Jonas + balkong + vår + öl = sant

• Comments(0)http://trestegsenare.kollektiv124.se/#post190

Bra mail

Livet är härligtPosted by Jonas Thursday, April 02 2009 08:46:32
För er med Spotify finns det en underbart bra tjänst. freshspotify du kan övervaka vilka artister som läggs till i Spotify. När en intressant artist dyker upp skickas ett mail till mig om det. Dessutom kan man synca det med sin toplista på last.fm

Senaste mailet ser ut såhär:
bob hund

• Folkmusik För Folk Som Inte Kan Bete Sig Som Folk (album)

The Soundtrack of Our Lives

• Communion (album)

The Whitest Boy Alive

• Rules (album)

Mattias Alkberg BD

• Eld I Berget (single)
• Ragnar (single)
• Reevolution (single)

The Radio Dept.

• Pulling Our Weight (single)
• The Worst Taste In Music (single)
• This Past Week (single)

internet är fantastiskt

• Comments(0)http://trestegsenare.kollektiv124.se/#post189

090325

Livet är härligtPosted by Jonas Tuesday, March 17 2009 22:55:16
bob hund släpper skiva snart. Som jag har längtat.
Ett smakprov:

vi har tinnitus
i hjärtat
på grund av i morse
vi hör signaler
vi inte förstår
som väcker känslor
vi inte förmår

som ett norrsken
sovande uggla
träffad av splitter
mitt i en mening

det finns innebörd
och den är oberörd
men den drabbar oss mest
med sin försening


från solsystem
till nervsystem
femton sekunder av allt
ser igenom oss
till sammanbrott

femton sekunder av allt
femton sekunder av allt

att känna alla
eller ingenting alls
sväljer du kravmärkt
eller tuggar du grishals
mina problem
har skaffat sig egna drömmar
mitt synsätt har spruckigt upp
och fått nya lösa sömmar

från solsystem
till nervsystem
femton sekunder av allt
ser igenom oss
till sammanbrott

femton sekunder av allt
femton sekunder av allt

vi har tinnitus
i vårt hjärta

(fritt översatt från skånska)

• Comments(1)http://trestegsenare.kollektiv124.se/#post186

9:27:46

Livet är härligtPosted by Jonas Wednesday, March 04 2009 22:28:50
Vasaloppet - ett nästan magiskt ord. Varje år under hela min uppväxt har jag suttit där framför tv:n den första söndagen i mars och tittat med stora ögon på de galningar som åker de nio milen mellan Sälen och Mora. Redan när jag var väldigt ung bestämde jag mig för att jag skulle göra det nån gång. Senaste åren har det inte alls känts rätt. Men i och med Lidingöloppet så tänkte jag att det var dags, en klassiker i samma veva också så blir det ännu värre.

Traditionen, Gustav Vasa - sveriges historia och allt sånt gör inte saken sämre. Det är en del av den svenska folksjälen.

Så i oktober fyllde jag i anmälan till Vasaloppet. Det faktum att jag int hade åkt skidor sen jag var 12 år, inte äge nån utrustning och vetskapen om den förra vinterns brist på snö avskräckte en hel del, men inte tillräckligt.

När så Stadium hade rea passade jag på att köpa lite grejjer. Skidor, pjäxor rullskidor. 4500kr kostade kalaset. Sved lite, men jag jobbade hela hösten så det gick bra. Rullskidorna användes inte så flitigt som de borde, det blev väl en runda per vecka ungefär. Knappt det. Grejjen med rullskidor är att det är otroligt tråkigt, ser jättefånigt ut och dessutom gör det jätteont om man ramlar.

Snö kom det ingen heller. Ångesten växte, men även viljan att klara det växte. Jag tog mig i kragen och åkte Syaslingan, seedade fram mig till startled nio och fick 15 mil i benen. Med tanke på att man brukar säga att lagom träningsdos innan en Vasa är 50 skidmil så kändes det lite snålt.

Linköpings SK anordnade en smidig bussresa. Jag hängde på dem, hur bra som helst. Bara att sätta sig på bussen och glida med. Mat, sovplats och transport överallt fixade sig. Mycket att slippa tänka på.

Lördag - 1 dag kvar.
07:00
Sitter på bussen, vi ska precis åka från Linköping. Ganska nervöst och lite läskigt. Nu gäller det, bara ett dygn kvar tills man står där.

13:00
Framme i Malung. Här ska vi sova i en idrottshall. Skidor överallt, vädersnack - Kommer det snöa imorgon?
Ätdags, lyxig lunch. Buffé - pasta med köttfärsås och lite annat. Gott och mycket kolhydrater. Nu gäller det att ladda.

15:00
Nummerlappsuthämtning i Sälen. Jag hämtar min nummerlapp och kollar in spåren. Det ser otroligt fint ut. Startområdet är så stort, så otroligt stort. 52 spår i bredd, en kilometer långt. Ganska tomt nu, blir värre imorgon.


Ena hålletAndra hållet

21:00
Tillbaka i Malung. Vallat skidorna, blå Swix. Känns rätt, jag struntade i att lämna in dem för expertvallning. Spara 600kr och lite roligare att göra det själv. Middag och sportdryck för mer kolhydrater. Sjukt laddad nu.

Söndag
03:30
Lamporna tänds, jag vaknar och inser att jag har sovit ganska bra på mitt liggunderlag. Fint, trodde inte jag skulle sova alls. Lite extra energi fixat. Mot frukost och den sista laddningen med mat. De sista dagarna har jag ätit otroligt mycket mat. Upp mot dubbelt av mitt vanliga matintag.

07:00
Sitter på bussen igen, jag har lämnat mina skidor i startfållan för att boka en plats. Allt känns ganska bra om än nervöst. Nu är det nära, väldigt nära.

08:00
Efter uppvärmning och massa snack av speakern går så starten. 13000 personer på samma ställe med samma mål. Energin går nästan att ta på, en lång mask av människor som långsamt börjar röra på sig. Det är magiskt, bland det häftigaste jag har upplevt. Det är svårt att inte krocka med åkaren framför mig, jag tittar på allt runtomkring. Jag är här, jag är verkligen med, jag kör vasaloppet!

Masken slingrar sig uppför första backen. Ni har säkert sett det på tv, masken delar sig i två bitar runt en dunge. Det är inte alls som på tv. På riktigt ser man hur mycket folk det är. Massa huvuden som guppar uppför backen. Man ser 2-300 meter upp i backen från botten. Det är mäktigt och skrämmande. På väg upp i backen är det trångt, jag vill inte bryta en stav eller liknande. Tar det lugnt. Men tyskarna är jobbiga, de bufflar sig fram och förstör för de flesta. Jag tar det lugnt och pratar med veteraner som har sett det förr. Sakta men säkert tar vi oss upp, 3 kilometer uppför. När jag kommer upp blir jag väldigt glad, spår! Spåren håller! Nu börjar Vasaloppet. 87km kvar...

Smågan
Första kontrollen kommer efter 10,5km. Jag är väldigt pigg, tar en mugg blåbärssoppa och lite sportdryck och stakar vidare. Ingen större idé att stanna här. Bra glid och helt ok fäste.

Mångsbodarna
Vägen hit var väldig behaglig, lite småbackar men ganska lättåkt. Här hade jag högst snittfart på hela loppet 11.52km per timme och plockade drygt 200 placeringar.

Risberg
Sista kilometern innan Risberg är Vasaloppets tyngsta. Det är en sträcka på två kilometer med uppförsbackar. Oj, vad det går uppför. Inte speciellt brant, men många. Efter nästa krön - en ny backe. Efter nästa krök - en ny backe. Här börjar det kännas ganska jobbigt. Några mil tillryggalagda men ännu fler kvar. Slutligen kommer jag upp för backarna och får dricka mer blåbärssoppa. På denna sträcka tappade jag ganska många placeringar, men jag tog mig fram.

Evertsberg
Vägen till Evertsberg är fylld av otroligt många småbackar. Upp och ned. De är ganska snälla så livet känns inte alltför jobbigt. Några kilometer innan Evertsberg passerar man en magisk skylt. 45km. Halvvägs. När jag passerar den skylten är jag ganska säker på att jag ska klara det, bara resten kvar...
Strax efter Evertsberg gör jag min enda vurpa. Trots att jag hade vallat själv hade jag riktigt bra glid, såpass bra att jag ofta gled ifatt folk i nedförsbackarna. I denna backe var det bra med plats bredvid mig men i spåret framför befinner det sig en person som jag åker ifatt. Jag byter spår för att komma förbi, men mina skidor vill inte lyda och jag får ett felskär. Försöker kompensera men ramlar. Snabbt upp nu innan det kommer nån och kör på mig! När jag rest mig upp hör jag någon ropar UR SPÅR! Jag kollar över axeln och inser att det är bråttom. Jag hoppar över i ett annat spår och precis då svishar en åkar förbi. Nära nära...

Oxberg
Om man kollar på banprofilen för Vasaloppet så ser färden till Oxberg väldigt behaglig ut. En enda lång nedförsbacke. Jag kan avslöja att så inte är fallet. Visst, det är mycket nedför men sista kilometrarna består av jobbiga och ganska branta backar. Det är en ganska långt mellan Evertsberg och Oxberg. Jag stannar och dricker lite sportdryck från min medtagna flaska vilket ger energi till de sista kilometrarna. Väl framme stannar jag och vilar ett tag, slänger på ett lager valla till och inser att det inte är så långt kvar. Under tre mil, nu börjar det närma sig.

Hökberg
Vägen hit kommer jag inte ihåg så mycket av, det flöt på ganska bra men var väldigt jobbigt mentalt. Alla tankar är tänkta och det börjar bli ganska långtråkigt att åka skidor.

Eldris
Efter Hökberg höjjer jag tempot. Jag hakar på en åkare som har betydligt högre tempo än jag har hållt hittils. Jag följer henne några kilometrar tills vi fastnar bakom ett par långsammare åkare. Det känns riktigt bra att åka lite snabbare, jag kör om folk hela tiden och det gör åkningen mycket roligare. Jag åker om min draghjälp och höjjer tempot lite till. Jag bestämmer mig för att ha bra tempo fram till Eldris som är sista kontrollen. Jag plockar några placeringar och får in tekniken ganska bra. Så dags nu. Jag stannar inte så länge i Eldris, jag dricker min sista mugg blåbärssoppa och säger till mig själv "Passa på att njuta nu Jonas, du kommer fixa Vasaloppet".

Sista nio kilometrarna in mot Mora är givetvis väldigt jobbiga, jag har åkt skidor i över nio timmar. Men det hela vägs upp av en fantastisk känsla av att klara av det här. En backe, annars väldigt lättåkt sista biten in. Jag håller ett ganska bra tempo och forstätter plocka placeringar. När det är 4km kvar händer nåt i leden, stämmningen känns uppsluppen. Ingen har sagt något i spåret på flera mil men nu börjar lite rop höras: Kom igen nu! Inte långt kvar! Även jag försöker hejja på mina skidkamrater.

När det är 1km kvar börjar speakern höras, alla höjjer tempot några snäpp och spurtar in mot mål. Jag svänger över bron och in mot upploppsträckan som man har sett på tv. Vänstersväng. Se ser jag målet, klocktornet och banderollen med texten "I fäders spår för framtida segrar". Det är rätt mycket folk på upploppet så jag kan inte direkt spurta in mål. Istället bestämmer jag mig för att bara njuta och känna av stämningen, publiken och det faktum att jag har klarat av Vasaloppet.

Nu tar inte upplevelsen slut med målgången. Allt är inte frid och fröjd kan man väl säga.

Min högra ljumske gjorde ganska ont de sista 5 milen. När jag tog av mig skidorna och började gå blev det värre, det var riktigt svårt att gå. För att komma till dusch och mat krävdes en promenad på några hundra meter. Men svettiga, tunna kläder och ont överallt var det inte min mest behgaliga promenad direkt. Men när jag fått mat i kroppen så började jag piggna till, dags att hitta till bussen. Jag hittar den efter ytterligare en kilometers promenad. Nu är det några timmar innan bussen går hemmåt, jag småsover lite och köper godis på en närliggande mack. Nu börjar jag märka hur sliten kroppen är. Jag går ut för att kissa i en snödriva. När jag befinner mig ute skakar kroppen något ofantligt mycket. Jag känner inte att jag fryser men händer och armar skakar läskigt mycket.

På vägen hem stannar vi på McDonalds i Borlänge. En kaffe och munk smakar väldigt fint. En läskig sak inträffar, framför mig i kön står en man. Ca 50 år. Tydligt en vasaloppsåkare. När han har beställt och går förbi mig svimmar han och faller rakt fram med huvudet först ner i det hårda golvet. En närvarande läkare tar han om honom och han ser ut att klara sig men det ser väldigt läskigt ut. Själv känner jag mig inte speciellt klar i skallen. Nästan svimfärdig och min ljumske gör riktigt ont, det är svårt att gå.

Hemma vid 4-tiden. Sängen ar aldrig varit så mjuk, varm och skön.

• Comments(1)http://trestegsenare.kollektiv124.se/#post185

Chamonix 09

Livet är härligtPosted by Jonas Monday, January 12 2009 17:37:12
Nyårsdagen 2009. En dag som normalt handlar om att fundera över gårdagen och året som gått. Denna gång handlade den mest om packning och funderade över veckan som skulle komma, 6 härliga skiddagar i Europas skidhuvudstad Chamonix. Plus några dagar bussresa, men de vill man helts inte tänka på.

Så, halv fyra på morgonen den 2:a januari sitter vi så på bussen och väntar på att få åka. Allt dröjjer och vi får sitta och vänta på att packningen ska få plats. En timme försenade börjar vi röra på oss söderut. Jag somnar rätt snabbt och halvsover mig fram till Malmö. Resten av bussresan går ganska bra, trist och långtråkig men det rullar på. Danmark, Tyskland, Burger King. Natt. När jag vaknar åker vi över Franska gränsen från Schweiz.

Några timmar senare är vi så framme i Chamonix. Allt är så vackert. Chamonix befinner sig i en dalgång omgiven av höga berg, i söder tornar Mont Blanc upp sig. Vi har inget liftkort till första dagen så vi letar upp ett ställe för frukost. Donken blir det.

Resten av dagen går åt till att kolla in caféer och barer. Väldigt långtråkigt och skidabstinensen är löjligt hög.


Nog om det.

Första skiddagen på två år... Nu var det dags. Vi åkte till systemet Brevént/Flégére för att kolla in om Alperna var något att ha. Vi blev väl inte exalterade när vi kom fram. Visst backarna var riktigt fina, men inte riktigt så långa som vi hade förväntant oss. Dessutom satt väl inte svängarna så perfekt som man ville. Men det löste sig efterhand, tekniken kommer tillbaka och i de ibland tomma branterna kunde man dra på långa skärande svängar.

Mitt sällskap bestod av Andreas och Staffan. Tack vare brädåkaren Andreas så fick man lite tid att stanna och ta kort ibland. Lätt att glömma det annars när man bara vill slänga si utför pisten.


Lunchstället var inte helt fel. Vi satte oss i backen och käkade lite medhavda mackor. Solen sken och minusgraderna var lagom många. Nästintill perfekt första skiddag. Tillslut hittade vi en favoritbacke som vi åkte om och om igen tills benen inte orkade mer.

Dag två åkte vi i systemet Le Tour. Låååånga flacka och breda backar. Väldigt lite folk.
Denna backe var perfekt för att öva på carvingsvängarna. Full fart och långa svängar, skidåkning som det ska vara. Även denna dag i strålande sol och lagom varmt. Dock börjar Andreas förkyldning ta sig. Men med god vilja går skidåkningen bra ändå.

Vi bor i en fyramanslägenhet. Den fjärde personen heter också Andreas och han klarar av oss teknologer bra. Efter några dagar blir även Staffan sjuk och de två sjuklingarna orkar inte riktigt hänga med på kvällarna. Jag hänger lite med våran nya bekantskap och hans gäng, roligt att träffa lite nya människor.

Den kvällen ordnar 720 en sittning på en restaurang. Det hela är väldigt trevligt även om maten är lite... snål. Bröd till förrätt, nåt biffkött som vi fick tillaga själva på små stenplattor och pommes till huvudrätt och glass till efterrätt. Lite roligt att laga maten själv men det var inte riktigt värt de 300 vi betalde.

Tredje dagen och dags att testa Chamonix tredje system Grand Montets.
Lite brantare och väldigt långa backar. Dock är det mulet denna dag och sikten är väldigt dålig. Lite dumma krasher och felbedömningar gör inte underverk för kropppen. Men det hör ju till...

Resten av veckan bjuder på barrunda och galen After-ski. Festandet blir dock ganska begränsat eftersom man ändå är där för skidåkningen.
Denna bild är från toppen av Brevnént. Väldigt storslaget. Tråkig backe ned dock.

Här sitter jag i liften. Visst lyser solen, men det är -15 grader och väldigt blåsigt. Kallt minsann. Tur att det finns läsidor...

Sista två dagarna blev varma igen, fint väder och trevlig åkning. Tekniken sitter som ett smäck. Vi litar upp lite skön offist som inte är totalt uppåkt. Det har inte snöat på två veckor så man får leta noga. Vid sidan av en svart pist hittar vi en fin sluttning med många sköna stenar med snö drivit upp bakom dem. Perfekt för coola offpiståk. Lite läskigt att hoppa över stenar med halvblind landning, men man känner sig grymt cool. Såhär roligt har jag inte haft på väldigt länge.

Tillslut tar så veckan slut. Det gör inte så mycket, sista dagen kunde jag knappt stå upp. Fötterna var helt förstörda och huvudet väldigt trött. Resan hem gick ganska bra och jag sov ganska mycket.

Nu längtar jag tillbaka. Östergötland är inte speciellt vackert...

PS Allt var inte perfekt, jag tappade bort min plånbok och Staffans skidor blev stula sista dagen. Men sånt ska vi inte låtsas om...

• Comments(0)http://trestegsenare.kollektiv124.se/#post179

I'm so tired...

Livet är härligtPosted by Jonas Sunday, January 11 2009 16:38:36
Jag är sååå trött just nu. Steg av bussen från Chamonix för 5 timmmar sedan. Har hinnit äta och tagit ett varmt bad. Det kommer en längre redovisning om resan lite senare.

Jag är helt sjukt godissugen, har ätit 100g chokladkaka och en kladdkaka står i ugnen. Fransmännen kan inte göra godis, så är det bara. Dyrt var det också.

Vill inte sova nu, måste försöka vänta tills dygnet tillåter det...

Lite kaffe kanske hjälper.

• Comments(0)http://trestegsenare.kollektiv124.se/#post178

Chamonix - packning

Livet är härligtPosted by Jonas Thursday, January 01 2009 12:02:31
Om 15 timmar sitter jag på bussen mot frankrike och alpernas huvudstad, Chamonix. Äntligen har jag fått ta fram skidorna från förrådet. De är så fina, fortfarande vassa kanter och inte speciellt mycket stenskadade belag.

Det här med packning alltså, det blir så rörigt. Nu har jag lagt fram allt (?) jag ska ha med mig på sängen och funderar lite över hur jag ska lyckas få ned allt i väskan. Här kan jag utnyttja en av de få sakerna jag lärde mig i lumpen. Packa väska, vika fint och noga. planera...

Brukar fungera bra när man ska åka. Värre när det bär av hemåt. Brukar bli stressigt och dessutom har man köpt på sig lite roliga saker som inte får plats. Men det ordnar sig nog.

Hursomhelst: en meter snö, -5 grader och sol i Chamonix just nu. Det kommer bli storslaget!

• Comments(1)http://trestegsenare.kollektiv124.se/#post177

Det blev höst i år igen

Livet är härligtPosted by Jonas Sunday, October 19 2008 23:37:03




Det är här man vill vara. På en udde vid Hjälmaren. Det doftar halvruttna löv och höstljus. En promenad med föräldrarna en småkylig söndagseftermiddag i oktober. Spåren av bävrarna slåss om uppmärksamheten med flyttfåglar och milslånga, röda skuggor. Jag tar ett djupt andetag, blundar, håller andan och stannar där. Precis i det ögonblicket vill jag vara.

• Comments(1)http://trestegsenare.kollektiv124.se/#post167